Drog detta raka streck HELT UTAN LINJAL!!!!! WHOOAAAHHHHH!!!! Mitt liv är heeeeeeelt galet just nu!!!!

Skolan behöver inte lärarleggen

06 nov 2008 08:56

År 1846 skrotades skråväsendet. Men utbildningsminister Jan Björklund vill återinföra det för lärarkåren med en speciell lärarlegitimation. 
Strax före sommarlovet presenterade Jörgen Ullenhag sin utredning.

Remissinstanserna har nu avkunnat sin dom och självaste Högskoleverket är inte nådigt i sin kritik: "Att försöka skapa nya skrån rimmar illa med dagens moderna och föränderliga samhälle."
Verket beklagar också att elevperspektivet helt saknas i utredningen.
Och precis så förhåller det sig.

Lärarlegitimation är något som de två lärarfacken, Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund, LR, har beställt av Jan Björklund. Vad som är folkpartiets skolpolitik och Lärarnas riksförbunds önskelista går inte heller alltid att skilja åt; LR har ett stort inflytande över skolpolitiken när fp styr utbildningsdepartementet. Det gamla adjunktpartiet levererar.
Men värt att notera är att det andra facket, Lärarförbundet, nu har fått kalla fötter inför Ullenhags utredning. Ordföranden Eva-Lis Syrén varnar för ett "organisatoriskt kaos på skolorna." Vad hon fruktar är att de skärpta behörighetskraven kommer att leda till fler deltidsanställningar för hennes medlemmar.
Självklart ska den svenska skolan ha så kunniga, engagerade och kompetenta lärare som möjligt. Då gäller det inte minst att via lönesättningen premiera sådant.

Enligt Ullenhags synsätt är en filosofie doktor i litteraturvetenskap, utan lärarhögskola, men med lång undervisningserfarenhet inte kvalificerad nog för ett lärarlegg. Hon eller han ska tvingas komplettera sin utbildning.
Vilka sanktioner tänker sig då Jan Björklund, för dessa i dag fast anställda filosofie doktorer som vägrar att skriva in sig på någon lärarhögskola? Ska de få sparken?
Att dagens undermåliga lärarutbildning skulle utgöra grund för en lärarlegitimation - ett slags kvalitetsbevis - framstår närmast som ett skämt. Högskoleverket har i flera granskningar sågat utbildningarna, i våras fick 40 procent underkänt.
För att ta ett konkret exempel: vid endast 3 av 26 lärosäten fanns det ett krav på obligatorisk kurs i läs- och skriv inlärning/utveckling. Svenska småbarnsföräldrar har skäl att vara oroliga.

Men eleverna från just dessa flumutbildningar ska åka gräddfil in i de svenska klassrummen, medan välutbildade akademiker med lång undervisningserfarenhet inte får något lärarlegg. De har nämligen inte examinerats från dessa kravlöshetens tempel kallat "lärarhögskola".
Absurt? Javisst.
Nu ska Jan Björklund göra om lärarutbildningen och det är naturligtvis både nödvändigt och välkommet. Men att överhuvudtaget prata om lärarlegitimation innan Sverige har en lärarutbildning värd namnet är provocerande. 
Och Jan Björklund med sin gedigna försvarsutbildning, omvittnade pedagogiska förmåga och breda erfarenhet av svenskt samhällsliv kan efter avslutad politisk karriär bli ambassadör eller generaldirektör för högskoleverket.
Men någon lärarlegitimation för att kunna undervisa i samhällskunskap på högstadiet skulle han inte få. Så sjukt är förslaget och skråväsendet.

 

Detta är vad jag (aningen motvilligt) skrev:

 

Visst behövs lärarleggen!

 

I en debattartikel den 5 november 2008 hävdar Ledarredaktionen på Expressen att kravet på lärarlegitimation för att få undervisa i grundskolan rimmar dåligt med vårt flexibla samhälle. Dessutom hävdar man att utbildningskvalitén på lärarhögskolan i nuläget är så dålig att en lärarlegitimation inte är någon kvalitetsstämpel. Redaktionen påstår även att kravet innebär att skråväsendet införs igen, men bara för lärare.

 

Vill man kalla det för skråväsende så har vi inte skrotat det i över huvud taget. Lika lite som en fotvårdsspecialist kvalificerar sig som tandläkare borde Jan Björklund få bli samhällslärare utan vidare. Det finns stora skillnader mellan att inneha kunskap, och att ha förmågan att dela med sig av den. Hur skulle det se ut om alla konstnärer kunde bli bildlärare och alla författare svensklärare? Somliga författare är introverta människor som inte lämpar sig för att undervisa ungdomar. Försöker redaktionen påstå att pedagogik inte är nödvändigt? Kanske är det lika bra att skita i det där med skolan och skicka hem läroböcker till eleverna via brevlådan?

 

Nej, något ”kravlöshetens tempel” är då inte lärarhögskolan. Lärare är ett av de absolut viktigaste yrken vi har här i Sverige. Det är skamligt hur vi underskattar lärarnas betydelse för samhället. Givetvis krävs en proper utbildning som inriktar sig på detta svåra yrke! En högre exklusivitet skulle förvisso innebära att lärarlönerna måste höjas. Men en bra lärare är värd den extra kostnaden. Den eventuella skattehöjningen skulle vara rent av uppskattad från min sida om det skulle innebära att mina barn slipper dras med felutbildade lärare.

 

Så nästa gång någon i ledarredaktionen går till doktorn är det kanske dags att fundera på vad man hade tyckt om läkaren i själva verket var olegitimerad? För lika allvarligt bör man se på lärarlegitimationen, då det trots allt är lärare som utbildar läkarna från början.

Nu är julen så nära att jag nästan kan ta på den. Är helt exalterad. Nu vill jag sova, så blir det jul fortare, haha. Puss.

Var uppe hela natten, söndag till måndag, såg på tre förhandsvisningar på Bergakungen. Åt mat mitt i natten, för att inte tala om de groteska mängder godis som jag också förtärde. Vad tyckte min kropp om det? Osäkert. Betedde mig som en berusad i skolan, fick magknip, frossa. Åkte hem och sov i 17 timmar, skönt.

Idag blev jag så frustrerad över matematiken att det ville komma tårar. Det har aldrig hänt mig förut. Min hjärna gillar matte nämligen. Är det såhär alla andra känner? Undrade jag. Stackars barn.

Igår var jag på konsert i Linnéakyrkan. Det var Rytmus alla elever som uppträdde, bland annat Karin. En väldigt begåvad vän som jag har. Jag blev stolt. Och glad.

Dansade för publik i söndags också, adrenalinet sprutade. Vilken kick! Galet! Förhoppningsvis har Paulinas broder fått till en fantastisk film på detta så jag får se hur det såg ut. Har ju ingen som helst aning!

Christin. Åh Christin. Min bensinmack på en lång väg. Jag gillar dig!

Vi såg på bildspelet på Götaplatsen förresten, det var det sämsta de någonsin gjort, tyvärr. Men jag är glad ändå. Det kommer mycket krafter utifrån, snart är det jul, snart är jag på en varm strand i brasilien. Och Jag längtar!

(christin)

Christin och Mostafa, vår nya kamel, visst är han söt? Hoppas att han är lika söt även när han inte längre är valp.

Sen så kommer mitt hjärtegull Lovisa hem snart också. Längtar jag? Jaaaaaaa jag saaaknaaar min Loviiiisaaaaa.

Tackar mig själv för ett sammanhängande och trevligt blogginlägg. Tack Agnes.

Hejdå.

Uppspelning för musikläraren idag, lilla jag, min röst, min gitarr. Darrande händer. Darrande röst. Kan inte alla ackord. Kände mig pytteliten.

Men sedan lyssnade jag på reggae, haha. Och jag ska ge det som ett tips till er som har prestationsångest och dylikt. Man blir lugn, det är chill, let's get high. Sluta leta efter toppen för du står på den! Det spelar faktiskt ingen roll! Viss saker gör det. Men prov? I gymnasiet, naa? Gör ditt bästa. Och var glad.

Idag ska jag dansa, som ett psykfall, härligt. Äta nu.

.

Oj vad jag kan skratta härligt med dig! Och vara mig själv! För du är helt enkelt bäst, alla dagar. Älskar dig SÅ HIMLA MYCKET Lovisa.

Idag tar jag med mig busselullar som jag och Karina har bakat till församlingshemmet, och myyyser!

Såhär är det. Idag har jag haft en dålig hårdag. En redigt dålig hårdag. Värre än någonsin typ, haha, tänka sig. Jag visste inte att det kunde vara så illa (!).

Just nu kan jag inte vara hel och lycklig. För en del av mig mår inte bra, en person som jag tycker om så mycket att det gör ont, och varje tår hon fäller fäller även jag på sätt och vis.

Nu ska jag be för henne. Och för alla som jag älskar.

Livet är bra konstigt ibland...

Nu har det hänt lite grejer i mitt rum, minsann --

Min bokhylla. Också. Man kan tro att jag läser.

Känn dig som hemma!

Det är en låttext som beskriver denna årstiden mycket bra. Nu har förkylningbacillerna krypit in i mig och förpestar både dagar och nätter. Dessutom kan jag inte träna. Det känns som att vintern är en tid som inte handlar om att leva, utan att överleva.

Min hjärna har gått ner i varv, kugghjulen verkar aningen igenfrostade. Idag talade en klasskamrat om för mig att hon hade sett ett guldigt pennfack i Bamba på våran skola. "Jaha" tänkte jag, "jag har ju ett guldigt pennfack jag med.". Jag insåg senare att det nog har legat där sedan i torsdags, men att jag inte ens har insett att det varit borta. Inte nog med det, när jag gick upp för att hämta det fick jag syn på ett par väldigt bekanta vantar precis bredvid. Och mycket riktigt, det var mina vantar. På spårvagnen hem från skolan satt jag och tänkte på ingenting, och rätt vad det var så stod jag på Frihamnens hållplats när jag borde varit på Nordstan, eller Hjalmar.

Det är rått. Det är kallt, och vi fryser. Vi går med axlarna vid örsnibbarna och tänker negativa tankar. Höstdepression, ja vad är det mot en vinterdepression? Så varför, varför i hela friden bor vi i detta (ibland) gudsfördömda land? Vad är det som får oss att stanna i kylan?

Jag skulle tro att det är kaffet. Det är det mysiga och varma, det exlusiva och goda. Maten, bullarna, ljusen och kramarna. Variationen och traditionen. Men mest av allt så är det kärleken. Det jobbiga får oss att se det fina i vad vi har. Så när jag sitter där, blöt och kall på bussen. Har en massa plugg, snor i näsan och fryser. Åh vad jag fryser! Men jag vet att en medlidande, tröstande och underhållande vän finns bara ett telefonsamtal bort. Och jag är så enormt tacksam för det. Även om jag nu inte träffar mina närmaste lika ofta, så har jag nu full insikt om hur fantastiskt viktiga de är för mig. Jag älskar dem. Och de kan få mig att le, trots att mina mungipor verkar vara fastfrusna i marken jag går på.

Nu ska jag göra mig en kopp te, värma en lussebulle och ringa en god vän.

(Jag kände för att skriva en krönika)

helt okej?

Igår fick jag ett brev i min brevlåda. Och det händer inte ofta minsann! Så jag blev ytterst glad! Det var ett roligt brev också! Jag skrattade hjärtligt när jag läste det. Det kom från min kusin. Här är en fin bild på henne:

Jag tror faktiskt att jag ska sätta mig och svara på det nu! JAAAA VARFÖR INTE!?!?!?!?

Ät mat och var glada. Mina kära vänner.