Hela berättelsen.. (forts. på Sagan om en vars hår aldrig växte ut igen)

En jätteful dag i September kom en ståtlig man ridande in mot Kungariket Slemhem. Då han kommit innanför rikets portar kände man genast igen honom som deras hjälte Flintskalle Snabbfot. Alla hyllade hans återkomst och bad honom berätta om sina äventyr i vida världen. " Jag skall berätta ikväll, då vi firar min återkomst!" sade han med ett brett leende och rätade på sig så mycket att han föll av hästen. Folket häpnade och det blev alldeles tysta. I fjärran hördes en fis. Men Flintskalle reste sig och folket jublade och ropade "Han är här! Han är här!" och kungen svarade "Var är han? Var är han?" varpå folket ropade "I dina byxor! I dina byxor!". Då kvällen kom hade en gigantisk festmåltid bestående av fyra och tre fjärdedelars russin dukats upp på torget. Alla spydde av hjärtans lust och de hade en underbar kväll tillsammans.

Flintskalle snabbfot berättade historier om sina äventyr i bergen i norr och de Casinon han besökt 3 meter bredvid. De vuxna blev avundsjuka och barnen blev fascinerade när han med viskande röst berättade hur han hade jagat smörblommor i länder de knappt hade hört talas om. När alla var överens om att det nog var dags att tänka på refrängen hände det något mycket märkligt.

Carola kom inrusande. Hon ställde sig på en ärta och började sjunga i otakt till musiken. ”Främlig, vad döljer du för mig… Ooohhh” sjöng hon för högan hals. Och så började alla plötsligt dyrka henne och skapade en ny stormakt. Carolbanien… Den enda som stod emot frestelsen att medgå i  Carolbanien var såklart, vår uthållige hjälte, Flintskalle Snabbfot. Han ansåg att schlager var töntar, och en sådan ville han ju inte vara! I ett desperat försök att skaffa sig anhängare började han skapa sin egen musik. Han spelade i allt från restauranger till bondgårdar, men hans klingande toner och rytmiska trumslag var inte välkomna i Carolbanien. Så han blev utsparkad med öronen före.

”Suck, ensam igen…” tänkte Flintskalle Snabbfot. Vad skulle han nu hitta på? Plötsligt såg han någonting skimra till på marken. En ring! Han kastade sig ner och plockade upp den med tänderna, tuggade och slickade på den upphetsat och gav ifrån sig stönande läten. Han var övertygad om att ringen var en maktring och därmed hans räddning. När han spottade ut den såg han till sin stora besvikelse att det var en harplutt. Flintskalle bestämde sig tillslut, hjälte som han var, för att släppa ut sina behov och traskade därmed genast in bakom ett buskage så att det allseende Carolaögat inte skulle kunna tjuvtitta. Men ytterligare ett beslut skapades i Flitskalles hjärna till ljudet av porlandet. Han skulle lura Carola av tronen och därmed rädda det folk som nu övergått till att bli Carolbananer. Han måste klä ut sig till något oskyldigt... En ståltråd kanske, eller… Så kom han på det! En osthyvel!

Det var briljant! Inget kunde gå fel, planen smeds smidigt i hans huvud medan han, fnissande som en liten flicka, studsade tillbaka mot Carolbanien. Såhär var den…

Först och främst skulle han dra upp sina byxor som han hade lämnat vid anklarna. Sedan skulle han göra iordning sin förklädnad och… och… ja det var väl ungefär det! Mwhahahahahah, han skrattade högt för sig själv. Helt omedveten om vad som just skulle hända. Och så hände det. Han snubblade och flög som en anka. Långt flög han, tills han till sist landade med sin bara rumpa rakt i Carolas kristna ansikte.

”Jesus har uppstått!” kvittrade hon. Men då fes Flinskalle Snabbfot. En riktig brakare var det också.

”Ja, Carola av Carolbanien” svarade Flintskalle med en melodisk röst. Nästa gång han pratade kunde han inte riktigt hålla rösten i schack och släppte på flera ställen sina målbrottstoner. ”Jag är Jesus, JESUS VON FJÄRTING!!”

 Carola häpnade över vad hon fått höra och den natten sov hon med en domkraft i vänstra näsborren. Därefter fick Flintskalle en mycket uppsatt plats i hovet som JESUS VON FJÄRTING, och Carola dyrkade honom mer än sin mixer.

De följande dagarna var Flintskalle så upptagen med att vältra sig i lyx att han glömde sitt verkliga uppdrag, att baka en kaka. En kväll när han satt i sitt slott och spekulerade kom en komet nedrusandes från himlen. Det glittrade stolt och blinkade mot Flintskalle innan den slog ned rakt i hans anus. Så slutar sagan om Flintskalle Snabbfot.

Stormakten Carolbanien slutade i en fruktansvärd tragedi 5 år senare, då någon anonym person vid namn Birgitta tappade ett vattenglas, som krossades till tusen bitar+en.

Hejdå