En man sade en gång: "Vifta din trosa i vinden". Jag ville skrika: "VAKNA! Jorden är ej platt".

Förstår ni vad jag menar? Ingen kommer någonsin ställa sig och vifta med sina mamelucker så att vem som helst kan se. Jag skriver detta p.g.a ett mycket upprörande läsarbrev jag fick häromdan. Det såg ut såhär:

Filosofina!

Jag är 17 år och jag läste ditt inlägg om rispudding. Jag kände mig träffad, väldigt träffad, jag är nästan 100% säker på att jag har Reyponds syndrom. Du skrev att jag skulle gå till en Psykolog för att bekräfta min diagnos, men jag känner såhär: SHIT VA' PINSAMT!!!! OHH MY GOOOOOOOD!!! GUD, MEN ASSÅ, VAFAN!!! TÄNK OM NÅGON FÅR VETA OMG!!!!!!!!

Dessa känslor resulterar i att jag sitter hemma och biter på tånaglarna istället för att ta tag i problemet. Snälla filosofina, vad ska jag göra??????!?!?!?!?

Sune Bertilsson, Nödinge

Sune, detta är inget som du är ensam om. Även jag har känt liknande känslor, fast i friskare former givetvis. Ingen är perfekt, inte ens du. Det enda tipset jag kan ge dig är att använda en mycket effektiv övertalningsteknik på dig själv. Om det ändå inte funkar, så bekräfta diagnosen själv genom att använda samma teknik fast för att övertala dig själv att äta rispudding. Om det inte går har du garanterat Reyponds syndrom lilla vännen!

1. Säg vänligt men bestämt till objektet i fråga vad du vill att det ska göra. Ge objektet en mystisk samt elak blick.

2. Objekt nekar, är objektet i fråga en man, slå till kulor. Är objektet i fråga av kvinnligt kön, dra i håret.

3. Objekt nekar, ge upp och spring som en galning. Fighten är lixom bah, GAME OVER!!!

Lycka till käre Sune! Jag önskar dig allt gott, även fast du inte gör det själv!