Hela berättelsen.. (forts. på Sagan om en vars hår aldrig växte ut igen)

En jätteful dag i September kom en ståtlig man ridande in mot Kungariket Slemhem. Då han kommit innanför rikets portar kände man genast igen honom som deras hjälte Flintskalle Snabbfot. Alla hyllade hans återkomst och bad honom berätta om sina äventyr i vida världen. " Jag skall berätta ikväll, då vi firar min återkomst!" sade han med ett brett leende och rätade på sig så mycket att han föll av hästen. Folket häpnade och det blev alldeles tysta. I fjärran hördes en fis. Men Flintskalle reste sig och folket jublade och ropade "Han är här! Han är här!" och kungen svarade "Var är han? Var är han?" varpå folket ropade "I dina byxor! I dina byxor!". Då kvällen kom hade en gigantisk festmåltid bestående av fyra och tre fjärdedelars russin dukats upp på torget. Alla spydde av hjärtans lust och de hade en underbar kväll tillsammans.

Flintskalle snabbfot berättade historier om sina äventyr i bergen i norr och de Casinon han besökt 3 meter bredvid. De vuxna blev avundsjuka och barnen blev fascinerade när han med viskande röst berättade hur han hade jagat smörblommor i länder de knappt hade hört talas om. När alla var överens om att det nog var dags att tänka på refrängen hände det något mycket märkligt.

Carola kom inrusande. Hon ställde sig på en ärta och började sjunga i otakt till musiken. ”Främlig, vad döljer du för mig… Ooohhh” sjöng hon för högan hals. Och så började alla plötsligt dyrka henne och skapade en ny stormakt. Carolbanien… Den enda som stod emot frestelsen att medgå i  Carolbanien var såklart, vår uthållige hjälte, Flintskalle Snabbfot. Han ansåg att schlager var töntar, och en sådan ville han ju inte vara! I ett desperat försök att skaffa sig anhängare började han skapa sin egen musik. Han spelade i allt från restauranger till bondgårdar, men hans klingande toner och rytmiska trumslag var inte välkomna i Carolbanien. Så han blev utsparkad med öronen före.

”Suck, ensam igen…” tänkte Flintskalle Snabbfot. Vad skulle han nu hitta på? Plötsligt såg han någonting skimra till på marken. En ring! Han kastade sig ner och plockade upp den med tänderna, tuggade och slickade på den upphetsat och gav ifrån sig stönande läten. Han var övertygad om att ringen var en maktring och därmed hans räddning. När han spottade ut den såg han till sin stora besvikelse att det var en harplutt. Flintskalle bestämde sig tillslut, hjälte som han var, för att släppa ut sina behov och traskade därmed genast in bakom ett buskage så att det allseende Carolaögat inte skulle kunna tjuvtitta. Men ytterligare ett beslut skapades i Flitskalles hjärna till ljudet av porlandet. Han skulle lura Carola av tronen och därmed rädda det folk som nu övergått till att bli Carolbananer. Han måste klä ut sig till något oskyldigt... En ståltråd kanske, eller… Så kom han på det! En osthyvel!

Det var briljant! Inget kunde gå fel, planen smeds smidigt i hans huvud medan han, fnissande som en liten flicka, studsade tillbaka mot Carolbanien. Såhär var den…

Först och främst skulle han dra upp sina byxor som han hade lämnat vid anklarna. Sedan skulle han göra iordning sin förklädnad och… och… ja det var väl ungefär det! Mwhahahahahah, han skrattade högt för sig själv. Helt omedveten om vad som just skulle hända. Och så hände det. Han snubblade och flög som en anka. Långt flög han, tills han till sist landade med sin bara rumpa rakt i Carolas kristna ansikte.

”Jesus har uppstått!” kvittrade hon. Men då fes Flinskalle Snabbfot. En riktig brakare var det också.

”Ja, Carola av Carolbanien” svarade Flintskalle med en melodisk röst. Nästa gång han pratade kunde han inte riktigt hålla rösten i schack och släppte på flera ställen sina målbrottstoner. ”Jag är Jesus, JESUS VON FJÄRTING!!”

 Carola häpnade över vad hon fått höra och den natten sov hon med en domkraft i vänstra näsborren. Därefter fick Flintskalle en mycket uppsatt plats i hovet som JESUS VON FJÄRTING, och Carola dyrkade honom mer än sin mixer.

De följande dagarna var Flintskalle så upptagen med att vältra sig i lyx att han glömde sitt verkliga uppdrag, att baka en kaka. En kväll när han satt i sitt slott och spekulerade kom en komet nedrusandes från himlen. Det glittrade stolt och blinkade mot Flintskalle innan den slog ned rakt i hans anus. Så slutar sagan om Flintskalle Snabbfot.

Stormakten Carolbanien slutade i en fruktansvärd tragedi 5 år senare, då någon anonym person vid namn Birgitta tappade ett vattenglas, som krossades till tusen bitar+en.

Hejdå

Äntligen är någon smart med i Lets dance! Vilken underbar man, som en fadersfigur för oss alla. Och snygg är han också.

Få inte panik! Det kommer en till jul nästa år förhoppningsvis, snyt dig inte i julklappspapper innan det är för sent!

Här i söder är det fortsatt mulet med regn och smör. Ett lågtryck närmar sig upp under kusten och drar med sig en stor sur apelsin. Längre norr ut har en skalman placerat sig som ett dis över åkrarna, mer om det om en stund. I Hälsingmanland drar ett stort regnmoln upp som varar i resten av magen och släpper med ett stort oväder senare ikväll.

Vad gäller temperaturen så håller sig hela östra Sverige runt 3 grader medan Stockholm når hela 7 - 8 grader vid midnatt. Fortsatt klart med uppehåll och växlande mulet väder i västsverige med vissa svårigheter att se p.g.a solen. En grå fasad som uppåt kvällen spräcker upp i skinande sol och ösregn.

I skåne håller sig temperatueren runt 5 grader, drar dock uppåt 10 grader mitt på dagen då det snöar. Vi kan vänta uppåt 3 meter nysnö i skåne alltså och eventuell översvämning pga. storm och ösregn. Lite blixtar och smaskar är inte helt oväntat heller.

Och som jag sa tidigare har norra sverige hotats av ett skalman med en jättetornado, stormpanelen är på plats och återkommer med information om någon sekund. Ha en fortsatt trevlig kväll.

Min käre vän Kalypso skrev en mycket tänkvärd dikt. Jag måste bara dela med mig utav den:

Regn faller inte för ett öga blott

en tanke är åkern som ängen

fristå min klagan som hårda skott

det är ju ändå det som är poängen

Trofast är du ack

dock ett minne blott

tag mig och håll mig hårt

en kurva som följer min styva klack

jag vann dig som på lott

Fast tiden är knapp

vill jag följa din svävande arm

jag hoppades på att få napp

du var snäv och klen såsom braxen

Tag mig och håll mig hårt

för tanken är åkern som ängen

en blommas klagan, förlåt!

var finns poängen?

Krama min smärtsamma blick i din

vi kan mötas fast inte på riktigt

regn faller inte framför näsan dock

regn faller alltid på riktigt

Kalypso tar gärna emot kritik, men snälla, kritisera inte dikten!!!

En man sade en gång: "Vifta din trosa i vinden". Jag ville skrika: "VAKNA! Jorden är ej platt".

Förstår ni vad jag menar? Ingen kommer någonsin ställa sig och vifta med sina mamelucker så att vem som helst kan se. Jag skriver detta p.g.a ett mycket upprörande läsarbrev jag fick häromdan. Det såg ut såhär:

Filosofina!

Jag är 17 år och jag läste ditt inlägg om rispudding. Jag kände mig träffad, väldigt träffad, jag är nästan 100% säker på att jag har Reyponds syndrom. Du skrev att jag skulle gå till en Psykolog för att bekräfta min diagnos, men jag känner såhär: SHIT VA' PINSAMT!!!! OHH MY GOOOOOOOD!!! GUD, MEN ASSÅ, VAFAN!!! TÄNK OM NÅGON FÅR VETA OMG!!!!!!!!

Dessa känslor resulterar i att jag sitter hemma och biter på tånaglarna istället för att ta tag i problemet. Snälla filosofina, vad ska jag göra??????!?!?!?!?

Sune Bertilsson, Nödinge

Sune, detta är inget som du är ensam om. Även jag har känt liknande känslor, fast i friskare former givetvis. Ingen är perfekt, inte ens du. Det enda tipset jag kan ge dig är att använda en mycket effektiv övertalningsteknik på dig själv. Om det ändå inte funkar, så bekräfta diagnosen själv genom att använda samma teknik fast för att övertala dig själv att äta rispudding. Om det inte går har du garanterat Reyponds syndrom lilla vännen!

1. Säg vänligt men bestämt till objektet i fråga vad du vill att det ska göra. Ge objektet en mystisk samt elak blick.

2. Objekt nekar, är objektet i fråga en man, slå till kulor. Är objektet i fråga av kvinnligt kön, dra i håret.

3. Objekt nekar, ge upp och spring som en galning. Fighten är lixom bah, GAME OVER!!!

Lycka till käre Sune! Jag önskar dig allt gott, även fast du inte gör det själv!

De flesta människorna på jorden vaknar varje morgon och tänker : "Jag vill ha rispudding"

Ibland är det omformulerat som: "Jag måste prova något nytt" , "Vad hungrig jag är" eller "Kan jag inte få sova en stund till?"

Men innerst inne vet vi vad betydelsen är. Jag vill ha rispudding. Att man inte tillåter sig att få vad man vill ha kan bero på många olika saker. Det kan vara att man inte har råd, inte vet hur man gör eller att man inte orkar. Men om det är så att man faktiskt har råd, vet hur man gör och har ork men ändå inte bakar en rispudding kan det bero på att man har ett syndrom.

"Reyponds syndrom" är medfött och ej ärftligt. Det går ut på att man inte ger sig själv det man vill ha innerst inne. Om du känner dig träffad, gå till en Psykolog som kan bekräfta din misstanke. Det finns förstås ingen bot, men det kan vara bra att veta vad man lider av.

Så hur lever man med Reyponds syndrom? Jo, det är ett ganska normalt liv. Det blir förstår inte skärsilt mycket rispudding, men det kan man ju leva med. En personlig assistent kan göra livet mycket lättare. Det måste vara någon man kan lita på, som man kan berätta vad man verkligen vill för. Så kan man få hjälp att genomföra det även om det känns motigt.

En bra assistent lyssnar, om du vill säga: "Vad hungrig jag är" ("Jag vill ha rispudding") , säger : "mmm" eller "jag förstår" och får en lite bekymrad min.

Jag hoppas att ni som nu förstår anledningen till er avsaknad av rispudding kan ta detta som en spark i baken och gå vidare i livet, lycka till!

 Har du läst "Blomman i väst"? Nej, skulle inte tro det. Det finns nämligen ingen bok som heter så, och det borde du ha vetat. Det är sådana viktiga saker du kommer att få reda på på den här bloggen! Håll dig uppdaterad med nutiden!

Det första inlägget kommer att handla om kärlek, frågan som alla undrar över:

"Hur ska jag ta första steget?"

HUR SKA JAG GÖRA? VAD TYCKER HON/HAN OM MIG? Sluta fråga, det är dags att du tar första steget.

Det började med att du hade ett span, sedan utvecklades känslorna och du är jättekär. Du vill att han/hon ska ta första steget. Du måste helt enkelt inse, att det är din uppgift om något ska hända. Du måste gå mot den du vill ha. Såhär gör man:

1. Titta ner i marken (se förförisk ut), titta noga, se dig omkring, har du några fötter? Om så är fallet, se steg 2.

2. Har du någonsin lärt dig att gå? Det här är ungefär samma sak, men kräver lite mer koncentration. Försök att vifta lite på tårna. Bra! Du kan fortsätta!

3. Ta ett riktmärke (den du gillar, eller en fyr), och koncentrera dig. Stirra och försök att bara se ditt riktmärke och inget annat runt omkring dig. Men! OBS! Var uppmärksam så att du inte går på någon. Tro mig, det förstör hela stämningen.

4. Nu står du balanserat och ser bara ditt riktmärke framför dig. Trampa lite på stället för att försäkra dig om att du kan gå. NU! Börjar det.

5. Du ska nu ta det första steget. Gör dig redo.... MEN VÄNTA! Har du knytit skorna? Nähä, det borde du ha gjort allra först. Nu måste du börja om från början. Se steg 1.

6. Har du kommit förbi steg 5? Bra jobbat! NU börjar det riktigt svåra. Försök att slappna av i hela kroppen. Slappna av i ansiktet, du vill inte se dum ut. Om du ändå ser dum ut, gör en cool min.

7. Koncentrera dig på att lyfta din högra fot ca 10 cm över marken (om du är vänsterhänt kanske du vill ta din vänstra fot, men det funkar sällan lika bra) och tappa inte ditt riktmärke ur sikte.

8. För foten framåt, långsamt, se till att du inte sparkar till någon. Och akta dig också för att inte föra den alldeles för långt framåt, 50 cm räcker.

9. Sätt ner foten och slappna av. Känn hur kärleken flödar.

10. Du har nu tagit det första steget!!!

GRATTIS!!! Och tack för att du läste, nästa inlägg kommer att handla om något annat (möjligen rispudding).

Bye bye